Ett möte med Andreas Tullberg om novellen Genklang
Intervjun är gjord av Christian Dahlgreen
Jag träffar Andreas Tullberg på ett kafé i centrala Lund för att diskutera novellen Genklang över
en kopp kaffe. Vårt samtal ackompanjeras av ljuden ifrån baristamaskinen och enstaka skratt
ifrån övriga kafébesökare, och högtalaren ovanför oss strömmar behaglig loungemusik när vi slår
oss ner för vårt samtal.
Andreas Tullberg är Lundensare från grunden, född och uppvuxen i staden. Han är historiker och
arbetar nu på Lunds universitet som lektor i mänskliga rättigheter, ett ämne som sorterar in
under historia på humanistiska fakulteten.
Han är även aktiv i rollspelshobbyn sedan 80-talet och ingår än idag i en spelgrupp som har
hängt ihop mer eller mindre obrutet sen 90-talet. Rollspelet Call of Cthulhu är en ständigt
återkommande favorit, och trots att han har testat Cthulhu i både 1950-tal och nutid, så är det
den klassiska settingen runt 1910–1930 som han ständigt återkommer till.
Not : Novellen Genklang är utgiven av Kraxa förlag (Kraxas butik)
Jag skulle vilja börja med att prata om din novell Genklang. Novellen utspelar sig här i Lund,
eller snarare i ett fiktivt Lund. Berätta lite om den värld som genklang utspelar sig i.
Inspirationen kommer framför allt från Lovecraft och tanken är att förlägga hans värld och
mythos någonstans i Sverige, och då är Lund det naturliga valet, för det är den stad är mest lik
Lovecrafts verk som utspelar sig i det fiktiva Arkham. Fonden är perfekt här och där finns så
mycket att ta av. Det finns till exempel väldigt mycket foton ifrån tidseran tack vare fotografen Per
Bagge, som sprang runt i Lund från slutet av 1800-talet fram till 1930 och tog massa fina bilder.
Vi har även ett starkt universitet som efterlämnat massvis med spännande källor, arkiv, bilder
och personer från den tiden. Kyrkan har också alltid varit stark här i staden, och det har även
funnits ett stort mentalsjukhus, St. Lars, som var verksamt under den här tiden.
Här finns alla de ingredienser som Lovecraft utgår från i sina berättelser. En värld där monster
och varelser försöker penetrera verkligheten och komma in och sticka fram, och att det finns
människor i den här tiden som är intresserade av det här och försöker locka fram dom.
Genklang är inte rakt upp och ner Lovecraft, men det finns en hel del hintar till det.
Det här ligger väldigt mycket i tiden också. Man pratar om att göra Lund till Lovecrafts
version eller motsvarighet till Arkham. Varför tror du det här händer nu?
Det är en jättebra fråga. Jag och mitt spelgäng har haft den här idén om att Lund är det perfekta
Arkham sen slutet av 90-talet, början av 2000-talet. Vi har spelat i Lund settings, alltså egna
skrivna grejer och så vidare tidigare, men vi hade aldrig lyckats producera eller dra i gång
någonting tidigare.
Jag tror att de i min generation inte varit så nära hobbyn som de hade velat, och nu upptäcker att
de nu både har tid och pengar att göra någonting av det här, så en stor heder till de som har
dragit i gång Lund 1920. Det är helt fantastiskt.
Jag tror det är en generationsgrej, och att de som är födda i början av 70-talet nu känner att de vill
tillbaka till hobbyn.
Inför Lund 1923 (som arrangerades i Lund 2023, reds. anm.) beslöt jag och min bror och en
kompis oss för att vi skulle göra någonting på temat Lund och skräck.
Vi utgick från några av Per Bagges fotografier, som jag fotomanipulerade för att skapa
skräckscenarion utifrån Lunds setting. Sen skrev vi små korta berättelser med skräcktema till
varje bild, en liten ögonblicksstory som knöt an till motivet. Bilderna ställde vi sen ut på
Stadsbiblioteket här i Lund samtidigt som festivalen pågick. Det var jätteroligt och det kom en
hel del folk och tittade.
Min högst driftige bror samlade ihop de här texterna och skickade dem till några förlag och
frågade om det här skulle kunna vara någonting att gå vidare med. Vi fick ett positivt svar från
Kraxa förlag, som är ett förlag som ger ut fantastik för vuxna som koncept, och gärna på svenska
i svenska miljöer. Vi hade några uppföljande möten med dem och presenterade en romanidé
baserat på att länka samman berättelserna. Det projektet blev en roman med titeln Skärvor, men
förlaget ville gärna ha en berättelse som en novell innan boken Skärvor kommer. Det var då jag
satte mig och skrev Genklang som ett smakprov till Skärvor.
När jag läser Genklang så upplever jag att jag tar del av ett rollspelsäventyr. Har det varit ett
frö ifrån ditt rollspelande som blivit en novell, för att du tagit det ett steg till?
Ambitionen har varit att försöka fantisera sig till en plats som hade skapat en spännande scen
som skulle kunna vara ett rollspelsuppslag eller ett soloäventyr eller en del av ett scenario.
Det är ju en ganska kort berättelse. Man kan tänka sig att det är en scen under ett pågående
scenario. Så absolut. Man försöker hitta den känslan i rollspel också ju. Att försöka vara på
platsen och det ska vara lite otäckt och så. Det har absolut varit en stor inspirationskälla.
Vi följer en man i novellen som heter Georg Sjöstad. Berätta mer om Georg!
Georg kom till mig efter att jag hade läst några böcker om 20-talets universitetsvärld i researchen
och den typ av karaktärer som figurerade där. Georg är löst baserad på ett sammelsurium av de
här personerna och vad som var viktigt för dem. Att göra en akademisk karriär genom att försöka
visa dig så kunnig som möjligt inför din professor, din mästare. Att göra det kräver att man hela
tiden är på tårna, och att man hela tiden tar sig an uppgifter och visar hur duktig man är i
konkurrens med de andra.
Jag tänker mig Sjöstad som en ambitiös man, som vill visa sig duktig och framåt, men som gör
mycket av det här driven av sin egen karriär. Men jag hoppas att det kommer fram att han även
blir väldigt nyfiken på det han håller på med. Det är akademins grogrund trots allt. Han måste
veta mer.
Vad är utmaningen med att skriva en sådan karaktär?
Som alltid när man kommer till den här typen av berättelser, så ställer man sig frågan: Var går
gränsen för vad karaktären klarar av att hantera när man egentligen borde bara lämna och fly?
Man måste försöka få fram vad det är som är drivkraften, och hur karaktären hanterar det här
obehagliga men samtidigt vågar pusha framåt. Att i en uppenbart obehaglig situation våga
fortsätta utforska trots att både karaktärens och läsarens instinkter säger att protagonisten
borde gå åt det andra hållet. Det är ibland lite svårt att gestalta det här modet och nyfikenheten
så att det låter naturligt.
Vi börjar glida in på romanen Skärvor, och då är jag förstås nyfiken på att få veta lite mer.
Vad har vi att vänta oss?
Först och främst vill jag då säga att det är min bror Markus Tullberg och min kompis Johan
Gejhed som är huvudförfattare bakom det verket. Min inblandning är mer åt det grafiska och
kanske även med några bittexter och sådana saker, men det är framför allt de som skriver, men
projektet, idén och storyn har vi arbetat fram tillsammans.
Handlingen, utan att avslöja för mycket är att vi befinner oss i Lund på mitten av 1920-talet och
det sker några försvinnanden och en del våldshandlingar som en poliskommissarie behöver ta
hand om, och detta nystar upp en historia som är betydligt mer obehaglig än vad den på ytan ger
sken av.
Skärvor är också berättad ur två olika perspektiv och vi kommer att få följa mer än en
huvudperson som rör sig i staden samtidigt, men som inte nödvändigtvis springer in i varandra
direkt, så det kommer bli spännande.
Så när kan vi läsare köpa och njuta av romanen Skärvor?
Målbilden har varit hösten/vintern 2024, och än så länge är det väl det som är sagt, så vi håller
tummarna för att den planen ska kunna hålla. Det finns ett råmanus som är under omarbetning
just nu.
Något ytterligare du vill tillägga innan jag släpper dig Andreas?
Jag skulle vilja berätta lite mer om Kraxa förlag. För nördarna, för de som går på 1920-festivalen
så är det här ett förlag som man absolut bör kolla upp om man inte tidigare känner till dem. De
ger ut litteratur som är helt i vår smak när det gäller fantastiken, och inte bara skräck utan även
inom andra genrer.
Sen skulle jag också vilja slå ett slag för de tidiga skräckförfattarna kring säkerhetsskiftet som är
samtida med den här berättelserna. Inte bara Lovecraft utan även M. R. James, Guy de
Maupassant, E.T.A. Hoffmann och Edit Wharton tycker jag också är jättebra. Det finns en hel
plentiflora av spännande författare som jag tycker man kan utforska.
Vi avslutar intervjun och Anderas reser sig för att hasta vidare till universitetet. Jag sitter kvar och
rör tankfullt i kaffet. Det finns mycket att bearbeta och begrunda efter vårt samtal. Jag bläddrar i
novellen Genklang igen och ser fram emot den kommande romanen Skärvor.